Hej min lill* plutt!

Det har varit en händelserik vecka med tanke på dej..
Förra fredagagen när jag va i v 25+6 bockade jag mig fram och skulle byta kasse i soporna, då kändes det som hela livmodern lossnade och föll fram i skinnet i magen. Det va jätteobehagligt och jag kunde inte släppa det.
På måndagen efter ringde jag förlossningen och fick komma in på ultraljud. Allt va bra, du låg med huvudet neråt och benen i kors upp mot magmunnen på mig.. Du såg ut att ha det så bra där inne!! Det va skönt att se.

I torsdags var vi på föräldraträff nr 2. Det gick inte riktigt som väntat.
Vi fick se en förlossningsfilm.. Jag har hela tiden känt att jag kommer klara föda ut dig, jag och pappa tillsammans som ett team. Men efter filmen blev jag jätteledsen och rädd.. tvivlade på min styrka att kunna föda dig normalt.
Jag skämdes att jag blev så ledsen men jag antar att hormonerna gör sitt också.
Nu känner jag mig lite lugnare igen. Det är ju trots allt 13 v kvar tills du ska anlända så jag hoppas finna styrkan igen!! Jag längtar ju efter dej, precis som pappa gör!

Nästa vecka ska jag på glukosbelastning. Jag hoppas så att allt står rätt till så vi inte blir sjuka du och jag!

Miljoner pussar från din mamma




Vi längtar efter dig!!!