Jag har haft ett par hemska dygn..

Det började i tisdagskväll vid 22 tiden. Kände som om att jag hade lite mensvärk som vägrade släppa. Trodde något så enkelt som att jag behövde gå på toa eller ngt. Mådde illa så jag tog en Lergigan som jag hade tidigt i min graviditet. Det hjälpte inte mot illamåendet. Jag började få ont i magen, så som jag hade för några månader sedan, kändes som jag svullnade i magen och det ömmade fruktansvärt. Jag kunde inte sova så jag gick upp, det kom från båda hållen.. Sen blev jag bara sämre och sämre.

Vid 03:00 kände jag att jag inte orkade riktigt och ringde sjukvårdsrådgivningen. De tyckte jag skulle ringa förlossningen och det gjorde jag. Jag väckte Foffo och sen körde vi in.
Där fortsatte jag bara spy och få mer ont.. Jag vände och vred mig.. De satte droppnål ifall det skulle bli akut.
Mensvärken hade släppt eller jag kände iaf inte det mer utan bara krampen som skar i magen och det hemska illamåendet. De satte CTG (kollade sammandragningar och bebisens hjärtljud) allt såg bra ut, den va vild som vanligt, vildare än vanligt enligt mig!
De tog prover och kollade med ultraljud. Bebisen hade bra med fostervatten och ganska snabbt kunde man väl konstatera att det inte var bebisen som mådde dåligt - tack och lov! Men jag mådde destu sämre...
De ville behålla mig. Foffo åkte hem på morgonen och gick med Wilma och åt frukost, sen kom han igen.

Eftersom jag är gravid och även i slutet av graviditeten finns det inte så mycket läkemedel de kan ge mig. Jag fick lergigan igen- hjälpte inte utan spydde upp, fick Andapsin - hjälpte inte, spydde igen, fick Panodil som stolpilla sen duschade jag lääänge... somnade i duschen. Blev väckt av 3e rondens läkare som sa att jag kunde få äta lite.
Nu mådde jag betydligt bättre men hade fortfarande ont. Skönt att jag inte hade spytt på nån timme så jag kunde andas lite.. och slappna av. Till slut fick jag en magtablett jag ätit innan jag blev gravid som jag tydligen inte fick äta som gravid, men nu gick det bra. De såg väl att jag hade riktigt ont antar jag.
Foffo var helt underbar!! Bytte spypåse efter spypåse, baddade mig med blöt handduk, hämtade vatten, köpte mat och dricka.. klappade mig och bara va nära.
Fick panik av tanken att va utan honom där..

Konstig känsla att ligga i ett förlossningsrum med babysängen etc. Man längtade och önskade att det va därför man va där istället för just den anledningen vi var. Då hade ngt gott kommit ur det!
Men samtidigt skönt att det inte kom än, vill ju att bebisen ska må bra och va klar innan den kommer ut.

Vi fick komma hem vi 14 tiden igår onsdag. Provsvaren såg bra ut. Hade en aning förhöjd infektionsnivå men inget de ville sätta in antibiotika för. Lite äggvita i urinen men inte heller ngt att bry sig om.. Det va tydligen vanligt hos gravida, även om jag inte haft det under hela min graviditet.

De misstänkte allt från gallstensanfall till havandeskapsförgiftning. Tanken va att om det inte går om nu blir det röntgen, men de vill helst avstå från det så långt som möjligt så bebisen inte får farliga strålar på sig.

Väl hemma igår efter vila fick jag ondare igen och ringde in. De tyckte vi skulle komma in om jag kände att det blev värre.. Men Foffo pysslade om mig och baddade mig med blöt handduk liggandes i sängen, han är guld värd!! Fick yoggi och annat som va bra för magen..
Somnade till slut om efter en portion ris.
Natten har varit öm men jag har fått sova iaf. Har fått ligga på ena sidan, inte en chans att jag kunde vända mig. Kändes som alla organ i magen va sprickfärdiga av inflammation och att ändra sig en millimeter skulle göra att organen sprack!! Ingen skön känsla..
Nu lever jag på panodil och magtabletter och har idag mått mkt bättre, så skönt!

Nu i eftermiddag hade vi tid hos BM, vanligt rutinbesök men hos en ny BM eftersom vår egen hade semester. Självklart fick vi en surbigga som jag höll på att ryka ihop med. Foffo väntade bara på ett bråk påstår han, hehe!
Men hur kan man fråga "hur mår du?" När jag precis berättat om mitt dygn som varit ett helvete!?
När jag svarar "inte alls bra! uppenbarligen eftersom jag legat inne i natt" höjer hon på ögonbrynen som om jag va konstig..
Hon sa emot hur jag och min vanliga bm brukar göra och ifrågasatte det, pratade i mun på mig och lät mig inte få berätta eller svara på hennes frågor..
Till slut sa jag bara "är vi klarat här?" "ja, om inte ni har ngt mer så..." Kärring!

Nu är vi hemma igen, skönt!
Ska försöka vila upp mig nu, trots magont. Väldig lättad över att bebis inte verkar ha tagit ngn skada av detta.
Lika pigg som vanligt!

Magbilder för v 31
 

 

Vikt: 78,3
SFmått: 33cm

Du är livlig som tusan! Härligt! Men det är inte så skönt nu när du blivit större och starkare, din buse!