Ännu en mindre bra dag, men det börjar kännas lite bättre nu senare på dagen.
Ni måste tycka jag är världens tråkigaste att läsa om.. men så är läget just nu.
Jag fick nojja efter besöket hos bm igår, hon påpekade hur svullen jag var och idag har jag inbillat mig allt från vanlig svullnad till havandeskapsförgiftning.
Yr och illamående är jag också.
Men jag ringde henne och hon fick mig att känna mig trygg igen, tänk vad lite försäkran kan göra för en orolig själ. Hon lovade mig att hon aldrig skulle skickat iväg mig om hon trodde ngt va fel på mig.
Hon förstod också att jag va orolig eftersom jag gått upp så mkt i vikt, på bara en vecka hade jag ökat 1,5 kilo i vätska, massor!!
Händerna sover allt som oftast, fötterna spänner och ömmar. Lederna knakar och ja, men det är tydligen en vanlig graviditetåkomma. Skönt det. Allt är värt det, bara jag vet att det inte är farligt!



Syns kanske inte så tydligt här men det syns i verkligheten.
Framförallt så känns det. Jag har alltid haft smala handleder och vrister, ett minne blott! ;)
Foffo får köpa sexiga stödstrumpor på vägen hem.. *hotty notty*

Jag va riktigt ängslig i går, låg bara i soffan, försökte laga mat men började nästan böla av att bara stå där. Släppte allt och Foffo tog över, han är underbar!
Han kom i mellanåt och pussade mig på pannan
"har du ont?"
"nej"
"Kan jag göra ngt?"
"nej"
"Ska jag va tyst?"
"ja.."
Stackars min man!
Han kommer hem efter en dag på sitt tråkiga jobb, tar Wilma på långpromenad, gör sånt jag inte orkat under dagen.. det är inte alla män som gör det inte, lyckligt lottad är jag!

Ikväll tänkte jag däremot laga mat, stuvad spenat med ägg och frikadeller.
Längesedan!




Nu vägen jag 88 kilo... ops!