Idag har jag haft mer ont än tidigare. Värkarna kommer samtidigt som sammandragningarna vilket också är nytt!
Jag kan inte låta bli att hoppas min lilla skatt! Kan det va så väl att vi får träffa dej i helgen??

Med tanke på besöket hos barnmorskan igår vill jag att du ska vilja komma ut på egen hand. Jag hade högt blodtryck och var mycket svullen. Spår av äggvita i urinen och med tanke på att mina fingrar domnat av är det inga bra tecken. Vi ska på återkoll imorgon och är blodtrycket högt då blir vi inskickade på förlossningen.
Jag vill helst slippa bli igångsatt eftersom jag har hört att det blir tuffare för både dig och mig! Så snälla, kom ut självmant!!
Barnmorskan förklarade allt som en protest från min kropp, den tycker det räcker nu!

Jag lyckades somna om efter jag började märka värkarna. Efter dusch, panodil och varm vetekudde kunde jag somna igen, skönt!!

Idag är vi i v 39+5.



Puss från din mamma

Vaknade i natt av den mest obehagliga smärta i ryggen.
Det brände i nedre delan av ryggen, trodde jag skulle gå i två bitar! Trodde först att jag legat konstigt men det verkligen skar och jag mådde illa.. då slog det mig "kan det va en start till värkarna?"
Detta analyserande..
Eftersom man fått berättat för sig att värkarna ska kännas som mensvärk - fast starkare - så var detta inte alls en smärta jag va beredd på så jag fick lite smått panik och började svettas. Efter nån minut bara försvann det och jag vankade omkring här i huset.. kl halv 4 på morgonen.
Ville så gärna gå upp och lägga mig hos Foffo för tröst men kände samtidigt att jag skulle vänta ifall det kom tillbaka, annars väckte jag honom i onödan, han skulle ju upp om ett par timmar o jobba.
Det la sig och jag kunde somna om.
Jag hade bestämt mig för att ringa förlossningen idag eftersom jag misstänkte vattenavgång, att det läckte.
Man känner sig allt annat än fräsch just nu. Vet inte hur ofta jag vill duscha, byta om och tvätta allt gång på gång.
En av sakerna är ju (äckelvarning!) läckage i form av flytningar, annan vätska och även kan det komma urin eftersom bebisen ligger och trycker hårt neråt.
Sådana saker som ingen pratar om.. pinsamt? Men vad ska man göra?
Ringde in och fick tid halv två.
Sov under förmiddagen, kanske kunde det va ngt så jag behövde sömnen?
Väl inne på obstetriska mottagningen fick jag ligga med CTG en halvtimme ungefär.
Foffo var rastlösare än ett litet barn och skulle kolla/pilla på allt.. Pratade och skojjade, babbel babbel.. Jag ville bara ligga där o försöka slappna av och trycka på knappen varje gång jag kände bebisen.
Naturligtvis rörde den inte sig alls.

Efter en halvtimme blev det undersökning.
Min BM har tidigare sagt att bebisen är fixerad, nu va den helt plötsligt väldigt ruckbar!?
*WHAT??*
Kändes som ett bakslag..
Undersökningen va allt annat än skön, AJ!
Låg där och andades, tankarna strömmade.. "det gör ont med en liten plastmojjäng mellan benen, hur fan ska det kännas med en unge på 4 kilo??"
Jag hoppas det är skillnad och känns annorlunda, i af psykiskt.
Ingen vattenavgång här inte, livmodertappen va fortfarande omogen dessutom.
Bakslag nr 2?
Varför tar man åt sig så mkt? Jag var väl alldeles för förberedd att det inte ska va så långt kvar, plötsligt har bebisen kommit ur sitt läge och är jag inte ens mogen.

Bebis mådde iaf bra, och jag mår ju också bra rent fysiskt.
Psykiskt är det väl ingen höjdar dag.

Väl hemma ringde min goa barnmorska igen.
Hon berättade att det faktiskt kan va positivt att den går från fixerad till ruckbar, kanske jag har ett rymligt bäcken? Ja, då får jag ju bara det lättare under förlossningen - JA! En sak som gjorde att jag blev lite gladare igen. Hon skickade massa energikramar till mig och beordrade mig att leva som en lyxhustru här hemma, LIGGANDES så mkt jag kunde. Jag får för tusan liggsår om jag ligger mer!
Dessutom kunde det gå snabbt från omogen livmodertapp till öppningsskedet.
Jag ska inte tappa hoppet, bebisen kommer, på ett eller annat vis. Om inte denna dan så en annan dag!

Det som gör det så jobbigt är att jag varje dag är så fokuserad på att detta ska gå bra, att jag ska klara det. Jag försöker slappna av, peppa mig själv för att inte få panik, varje dag tar då enormt på krafterna.
Jag vill så gärna få detta gjort nu, får det "överstökat" så jag kan få njuta av vår bebis och reflektera över vad som hänt. Jag vill gå vidare nu.




Detta är naturliga känslor, bara att bita ihop!

Nu ska jag laga köttfärssås.

39+2

Hej mitt hjärta!

Idag var jag hos barnmorskan och det mesta ser bra ut!
Till skillnad från alla andra gånger jag lämnat urin visade sig att det var spår av äggvite i ruinen idag. Det var bara ytterst lite men hon skickade ändå det vidare på odling. Det kan bero på flytningar eller urinvägsinfektion.. Hoppas det bara är flytningar!

Nu har du lagt dig till rätta, alltså fixerad!
Det betyder att du är så nära att komma ut som det möjligt går innan förlossningen sätter igång. Det känns så spännande!! Hoppas det betyder att du snart är hos oss! Vi längtar ju så efter dig!
V 37 var du rörlig i bäckenet, v 38 var du ruckbar och nu v 39 är du alltså fixerad.
Jag fick ny tid nästa vecka men hoppas vi ska slippa det, kan du inte komma innan är du gullig?

Ditt hjärtljud låg lägre idag men det berodde på att du vuxit dig så stor och hjärtat då blir "mänskligare" på ngt vis. Från första besöken slog ditt hjärta 158, idag runt 120-123. Men det slår fint och regelbundet så allt är som det ska va.

Jag väger nu 90 kilo!! Inte klokt! Men samtidigt är jag väldigt svullen och det känns. Jag har inte känt av mina fingertoppar på höger hand på flera dagar. Då främst lång och ring fingret. Ischiasnerven är ikläm och det gör ont.. På fötterna har jag stödstrumpor som hjälper bra tycker jag! Det känns skönt iaf.
Barnmorskan tycker jag ska vila så ofta jag kan, minst 2 ggr/dag. Jag vilar så fort jag får chans. Man kan nog inte ta det lugnare än jag gör :)

Mitt blodtryck var bra. Skönt!

Numer bor din mamma på nedervåningen. Pappa har tagit in extrasängen till mig. Jag klarar inte riktigt av trapporna plus att jag snarkar (säger pappa!) så han inte kan sova.
Hoppas du kommer snart så vi alla 3 (4 med Wilma) kan ligga brevid varandra igen.

Massa pussar från mamma

Dagens besök hos barnmorskan gick bra!
Jag har känt mig lite piggare de senaste dagarna och det tyckte hon syntes. Skoj att man inte bara ser sliten och trött ut liksom..

Jag hade inte gått upp i vikt sen sist, vilket va en lättnad!
Sist hade jag ökat 1,5 kilo på en vecka i vätska vilket gjorde henne lite orolig.
Jag är fortfarande mycket svullen men blodtrycket och urintestet visade bra.
Hon sa däremot "Blir du mer svullen eller får huvudvärk så ring förlossningen på en gång, finns ingen anledning att dra ut på det längre, bebisen är färdig!"
Vad hon egentligen menade med att "inte dra ut på det längre" vet jag inte men det lät himla bra tyckte jag!
 Magen hade bara vuxit 1 cm och det beror på att bebisen nu kommit ner ytterligare i bäckenet.
Huvudet är ruckbart men förra veckan var det fullt rörligt så det går framåt.
Hon påstår att jag följer böckerna exemplariskt - till punkt o pricka, det är alltid skönt o höra att man är "normal".
-ljuden var starka och regelbundna men för första gången missade både jag och Foffo att kolla vad de låg på. Bara de är starka och fina så är vi nöjda!